Foto: Joel Nilsson
Camilla von Paykull kom till Gotland för att läsa arkeologi – efter att hon i tonåren aldrig trott att hon någonsin skulle plugga vidare. Väl på plats träffade hon sin blivande man, och efter ett år i Berlin var paret tillbaka på ön. Några ströjobb senare var det dags att ta ett beslut för framtiden – och valet föll oväntat på speldesign. Idag är hon lärare på samma program hon själv gick, och driver en egen spelstudio tillsammans med sin man på sidan av.
Camilla von Paykull bor i Väskinde tillsammans med sin man Christoffer, som är uppvuxen i Vibble strax utanför Visby. Tillsammans har de två barn. Det är lite drygt tjugo år sedan Camilla klev av färjan i Visby för att läsa en sommarkurs i arkeologi, utan en tanke på att det skulle bli platsen hon kom att kalla hemma.
Som femtonåring var hon på klassresa i Visby och gick förbi högskolan tillsammans med sin klass. Läraren pekade ut byggnaden och sa att några av dem kanske skulle läsa där en dag. Camilla, som då var less på skolan, tänkte: aldrig i livet.
Namn: Camilla von Paykull, 40 år
Yrke: Universitetsadjunkt i speldesign (grafik) och medgrundare av spelstudion Apparaten Games.
Familj: Maken Christoffer (40 år), barnen Sebastian (14 år) och Isabella (snart 4 år).
Bor i: Väskinde strax norr om Visby
Några år senare, efter gymnasiet i Uppsala, var hon fortfarande lika skoltrött och helt utan riktning. Hon hade inget jobb och ingen plan, provade en termin i Karlstad hon ogillade starkt, och bläddrade till slut i högskolekatalogen efter något – vad som helst – som kunde ta henne därifrån. Arkeologi lät intressant nog. 2006 läste hon en sommarkurs på Uppsala universitet Campus Gotland, och sökte strax därefter in till hela programmet.
Under studietiden träffade hon gotlänningen Christoffer, som själv läste speldesign – i en tid då studenterna på programmet ofta fick jobberbjudanden innan de ens tagit examen. Han fick jobb i Berlin sitt sista år, och Camilla, då 23 år, flyttade med utan att riktigt ha en plan för vad hon skulle göra där.
”Jag funderade på att starta eget företag, men jag var alldeles för försiktig”, minns hon.
Paret bodde Berlin i ungefär ett år. Camilla berättar att hon aldrig riktigt kom in i livet där, mycket på grund av att hon inte hade någon sysselsättning och inte kunde språket. När de bestämde sig för att flytta hem till Sverige igen behövde de ta ett beslut om vart de skulle ta vägen. Valet föll på Gotland – det kändes som hemma för dem båda, och de såg ön som en trygg plats att bilda familj på.
Tillbaka på Gotland blev det strö- och säsongsjobb för Camilla: hon vikarierade bland annat på förskola, jobbade en sommar i fiskeboden i Lickershamn och i en fiskvagn vid Willys. Under tiden fick paret sitt första barn. En bit in i föräldraledigheten kände Camilla att hon var tvungen att “ta tag i sitt liv”. Men det var inte helt enkelt att välja riktning. Hennes mamma förespråkade en ingenjörsutbildning – tryggt, med garanterat jobb. Christoffer föreslog speldesign, med tanke på att hon alltid målat och tecknat – och faktiskt redan provat på det en gång. Under arkeologistudierna hade hon nämligen läst en valbar kurs i concept art, och fastnat totalt.
Det stod alltså mellan två alternativ: en trygg väg där chansen till jobb var god, eller en osäker bransch med många tillfälliga anställningar men som kändes mer rätt. Det var graden av utmaning som till slut fällde avgörandet.
“Det sociala har aldrig varit min grej. Att bli tvungen att visa upp sig själv och jobba i grupp – det var den större utmaning jag behövde.”
2013 började Camilla på speldesignprogrammet, efter att ha skolat in sin son på förskolan, som yngst av alla barn. Studietiden var hård – skola nio till fem, sedan familjetid, och därefter ofta skoluppgifter fram till midnatt. Utbildningen, som gick från två till tre år medan hon läste, hade inga traditionella tentor – bara praktiska, skapande projekt.
Camilla är ärlig med att det blev en kämpig tid:
“Jag kan inte säga att jag älskade varje dag. Men jag hade tre fantastiska år.”

Spelbranschen är global snarare än nationell – och på ett sätt väldigt liten, där alla känner alla. Ungefär hälften av dagens studenter på Campus Gotland kommer från andra länder, och de flesta av Camillas gamla klasskompisar lämnade Gotland för jobb på fastlandet eller utomlands efter examen.
Camilla och Christoffer ville däremot inte flytta från Gotland – de hade byggt ett liv här, och ville att barnen skulle växa upp på en trygg plats. Problemet var, då som nu, att det inte finns några spelstudios på Gotland, och således inte några självklara jobb. Camilla berättar att hon själv var med i en studentgrupp som via ett inkubatorprogram försökte starta eget efter examen, men efter ett halvår insåg hon att teamet inte var redo, och gruppen lade ner projektet.
Precis som mycket annat var Camillas väg in i läraryrket oplanerad. En gammal studiekamrat, numera lärare på programmet, hörde av sig och frågade om hon kunde hjälpa till att handleda produktionskurser inför eventet “Gotland Game Conference” 2017. Hon upptäckte snabbt att hon älskade att vägleda och ge respons, och när det dök upp ett vikariat som lärare inom speldesignutbildningen valde hon att söka, trots att hon kände sig helt okvalificerad. Hon fick vikariatet, och efter något år blev tjänsten fast.
Camillas officiella titel är “universitetsadjunkt i speldesign med inriktning grafik”, men hon berättar att hon lika ofta går under benämningen ”3D-fröken”. I dag är Camillas specialitet animation och motion capture – trots att hon själv anser att hon var svag på just animation när hon fick uppdraget. ”Det var fake it till you make it”, säger hon och skrattar.
Sedan några år tillbaka frilansar hon också med animation åt en spelstudio på fastlandet – något hon ser som avgörande för att fortsätta vara en bra lärare:
”Står man bara här och pratar om att göra saker, tappar man kontakten med industrin.”
Camilla och Christoffer började skapa spel tillsammans 2022, men det fick läggas åt sidan när parets andra barn, en dotter, föddes samma vinter. Det var inte förrän senare som de på allvar började bygga det som idag är Apparaten Games – en liten spelstudio där Christoffer programmerar och Camilla gör grafiken. Länge drevs studion helt vid sidan av deras vanliga jobb, innan de i våras formellt startade bolaget med samma namn. En avgörande faktor var att de behövde ett aktiebolag för att kunna ansöka till Spawnpoint, ett nytt affärsutvecklingsprogram för spelstudios här på Gotland, som drivs av Science Park Gotland. De blev antagna, och är ett av åtta team i programmet, flera grundade av hennes egna tidigare studenter.
”Jag räknade efteråt och konstaterade att minst tio av de andra medgrundarna i rummet var mina tidigare grafikstudenter”
Hemma har rollerna i bolaget tagit form efter hand. Christoffer har nyligen sagt upp sig för att satsa helt på bolaget, medan Camilla lägger företagstid på kvällarna vid sidan av sitt lärarjobb. ”Vi funkar väldigt bra ihop. Vi vet var vi har varandra, och litar på varandras omdöme.”

Att komma in socialt på Gotland har varit svårare än väntat berättar Camilla, trots att hon har gift in sig i en gotländsk familj. Christoffer och hans släkt har alltid funnits som en trygg grund, men egna vänner har varit svårare – de flesta har hon träffat genom studietiden, och när så många lämnar ön efter examen rinner vänskaperna lätt ut i sanden.
En nybörjarkurs i dans 2018 på Visby Dansskola, som Camilla anmälde sig till på ett infall, visade sig öppna nya dörrar. Hon hade ingen dansvana alls och berättar att hon näst intill snubblade på sina egna fötter. Efter första lektionen gick hon hem och skrattade åt alltihop – men bestämde sig ändå för att fortsätta. I dag dansar hon med en av de bästa grupperna, och har där hittat vänner och ett sammanhang hon annars saknat: kvinnor i alla åldrar och yrken, från vården till hotellbranschen till egna företagare.
“Det är en så inkluderande och uppmuntrande miljö. Även om man inte presterar på topp så hejar alla på en.”
Det hon saknar mest med livet på Gotland har egentligen inte att göra med ön i sig, utan att släkt och vänner på fastlandet sällan har råd att hälsa på. “Det är det absolut värsta”, säger hon.
Tjugo år senare ångrar Camilla varken sitt val att flytta till Gotland eller att läsa speldesign. Hon trivs på ön och med sitt jobb, och hoppas att fler ska göra samma resa – och att Gotland en dag blir ett erkänt spelnav vid sidan av Stockholm och Malmö. Hon förtydligar att ön redan har en av landets bästa speldesignutbildningar, och med Spawnpoint på plats finns för första gången en tydligare väg för nyexaminerade att stanna och starta eget, istället för att tvingas flytta.
Vid Uppsala universitet – Campus Gotland finns utbildningar inom speldesign och mycket mer.